lördag 4 november 2017

Pensionsfällan


Idag blir det inget om pensionsreformen. Kan inte låta bli att återkomma till det jag tangerade i min senaste blogg. Pensionsfällan. Den borde lyftas fram allt mer, eftersom den kan ha rätt olika dimensioner.

I veckan offentliggjordes skatteuppgifterna i Finland och det brukar ju som känt ge upphov till moraldiskussioner av olika slag. Elitidrottarnas inkomster diskuterades som vanligt, huruvida en del av dem betalar sina skatter utomlands osv. En annan sak som nådde nyhetströskeln var några före detta världsmästare som berättade om hur bedrövlig läsning deras pensionsutdrag är. Att de som unga inte bekymrade sig för sin pension och att de då inte alls förstod sig på saken. Arbetet de gjorde finansierades till stor del genom t.ex. stipendier eller donationer som inte gav dem rätt till pension.

När man i Sverige talar om pensionsfällan kanske man hänvisar till pensionsplaceringarna arbetstagarna själva borde ansvara för, i den s.k. tjänstepensionen. Vi har ju inte samma system här i Finland, tack och lov – tänker jag ibland, utan vår pensionsintjäning är till grunden inkomstrelaterad. Varje gång jag försöker lära mig något om den svenska pensionsmodellen tappar jag tråden ganska fort. Systemet baserar sig till en del på att arbetstagarna själva ska välja hur de vill placera en del av pensionspengarna och det här har lett till pågående diskussioner om i vilken utsträckning alla är kapabla att göra det. Som jag har förstått det gör pensionsbolagen de här placeringarna för kunden ifall hen inte gör det på utsatt tid eller väljer att inte göra det. Det förekommer variationer i de svenska pensionerna beroende på vilka val man har gjort och då talar man alltså i det här hänseendet om pensionsfällan, det är felplaceringarna syftar man på. Här kan det lätt spåra ur igen, märker jag, byråkraten i mig oroar sig för att någon viktig detalj blir osagd och att jag för läsaren bakom ljuset i min text. Ska ändå försöka mitt bästa med att förenkla allt.

Man talar också om pensionsfällan utgående från livssituationer och när det gäller dem är det lätt att dra paralleller till förhållandena i Finland. Och vilka är då de här livssituationerna?

Räknar upp några exempel nedan:
  • Man studerar länge
  • Jobbar svart
  • Är hemma med barn
  • Jobbar deltid t.ex. när barnen är små eller när de egna föräldrarna åldras


Det finns en hel del andra exempel eller fällor man kunde räkna upp, de här är kanske de främsta jag kommer att tänka på. De två sista exemplen berör oftast kvinnor och är värda att lyftas fram. Under de senaste åren har man förbättrat pappornas möjlighet att vara hemma med barnen, men väljer alla att ta vara på den chansen? En del kanske gör det, men jag undrar hur många som utnyttjar ledigheterna till fullo? Man kanske ändå ser tiden hemma med små barn mer som mammornas sak. Attityderna släpar alltid efter. Och det här gäller också kvinnornas. Här behövs mer diskussion också ur pensionsperspektivet. Och till de här punkterna kommer jag säkert ofta att återkomma till, så viktiga är de.   

Jag har själv trampat rakt in i pensionsfällan ett antal gånger redan. Jag studerade länge, var hemma med barnen i flera år och jobbade deltid. Det är lätt att vara efterklok och fundera på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Fastän jag tidigare skrev att vi tack och lov inte har samma pensionssystem som svenskarna, eftersom jag upplever det som så främmande och inte förstår mig på det, så kan det ligga något positivt i att vara tvungen att ta ställning till sin kommande pension. I Finland behöver ingen egentligen göra det, vi litar på att vi får det vi ska få – att systemet tar hand om oss. Den här passiva inställningen kanske också leder till att vi inte bekymrar oss för andra fallgropar. Här kunde vi säkert lära oss lite av svenskarna. Borde vi ”marknadsföra” pensionsintjäningen som något annat för att få alla att inse vad följderna med olika avbrott i yrkeskarriären kan medföra? En ung person förknippar ordet pensionsintjäning med något svårbegripligt som har med den ännu mycket avlägsna framtiden att göra, medan ordet placering eller investering med stor sannolikhet är betydligt attraktivare och lättare att förstå. Termerna borde i vilket fall som helst förklaras i folkmun och ändras till något som är  mer överskådligt, så mycket vågar jag påstå, men har tyvärr ännu inget konkret förslag att komma med. Ändras inte termerna borde vi åtminstone klargöra orsakssambanden på ett bättre sätt.  

5 kommentarer:

  1. Jävla bra. Ett foto på vardagen som alla tittar på, men egentligen inte ser. Ingåtomtens varmaste hälsningar!

    SvaraRadera
  2. 10 år i Sverige och fattade ej heller hur man skulle göra med pensionen, lät de andra ta hand om den. Även tre år som reseledare utan pension.. ja ja hoppas man vinner på lotto sen nångång. Bra funderingar Petra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :) Lönar sig säkert att kolla upp med bolaget som skötte om din pensionsförsäkring då. Det är det säkraste.

      Radera
    2. Det kommer nog varje år en kalkylering om hur mycket man tjänat in, både som vanlig och som tjänstepension ;-)

      Radera