Häromkvällen var jag
och min dotter ute och rastade hunden. Det är något vi gör rätt ofta
tillsammans. Under våra promenader brukar vi hinna gå igenom det senaste, men
samtidigt har vi också som vana att reflektera över ganska besynnerliga saker
och väldigt ofta fantisera dessutom. Att fantisera och föreställa sig olika
tokiga situationer tror jag att är en stark sida speciellt hos oss kvinnor, men
det kan ju hända att jag bommar här. Men roligt är det i varje fall.
Medan vi promenerade
talade vi om hur svårt det ibland kan vara att medge högt för andra att man
inte vet någonting, inte hört den senaste nyheten eller att man kanske inte
längre kommer ihåg det man borde komma ihåg. Min dotter hade samma dag varit
med om att eleverna under en lektion blivit tillfrågade om de kom ihåg ett
rasistiskt händelseförlopp som hade skett utomlands för kanske ett halvt år
sedan. En stor del av eleverna visade sig komma ihåg det skedda genom att räcka
upp handen. Hur många gånger har man inte upplevt det där? Det är ju pinsamt
att inte veta. Att sitta där på sin pall och vara den enda som inte vet, det
går ju inte för sig. Att veta är att ha makten. Istället räcker man osäkert upp
handen och hoppas att ingen genomskådar en.
Det lustiga är att man
hur lätt som helst tar intryck av andra. Som ett flockdjur följer man efter. Men
om man väljer att tänka efter och stå för den egna uppfattningen kan
mottagandet bli intressant. Fastän det gäller petitesser kan någon annan högt
förundra sig över det man inte vet. Vad ska man svara på det? Nej, jag vet
faktiskt inte. Nej, nu kommer jag inte ihåg hur det förhåller sig.
Det här kan kanske inte
tillämpas i alla situationer, ibland måste vetandet vara vattentätt och man
måste komma ihåg. Men att bråka om kunnandet när det gäller nyheter som starkt
påminner om varandra är väl att gå lite för långt?
Jag försökte trösta med
att det aldrig tar slut. Men det är väl inte att trösta. Vuxna kan ofta bete
sig väldigt infantilt i just sådana här situationer, många skådespel kan bli
riktigt tillspetsade om det vill sig. Jag ska åtminstone försöka minnas vår
diskussion och bli mer uppriktig nästa gång jag inte vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar