Idag blir det inget om
pensionsreformen. Kan inte låta bli att återkomma till det jag tangerade i min
senaste blogg. Pensionsfällan. Den borde lyftas fram allt mer, eftersom den kan
ha rätt olika dimensioner.
I veckan offentliggjordes
skatteuppgifterna i Finland och det brukar ju som känt ge upphov till
moraldiskussioner av olika slag. Elitidrottarnas inkomster diskuterades som
vanligt, huruvida en del av dem betalar sina skatter utomlands osv. En annan
sak som nådde nyhetströskeln var några före detta världsmästare som berättade
om hur bedrövlig läsning deras pensionsutdrag är. Att de som unga inte
bekymrade sig för sin pension och att de då inte alls förstod sig på saken. Arbetet
de gjorde finansierades till stor del genom t.ex. stipendier eller donationer
som inte gav dem rätt till pension.
När man i Sverige talar
om pensionsfällan kanske man hänvisar till pensionsplaceringarna arbetstagarna
själva borde ansvara för, i den s.k. tjänstepensionen. Vi har ju inte samma
system här i Finland, tack och lov – tänker jag ibland, utan vår pensionsintjäning
är till grunden inkomstrelaterad. Varje gång jag försöker lära mig något om den
svenska pensionsmodellen tappar jag tråden ganska fort. Systemet baserar sig till
en del på att arbetstagarna själva ska välja hur de vill placera en del av
pensionspengarna och det här har lett till pågående diskussioner om i vilken
utsträckning alla är kapabla att göra det. Som jag har förstått det gör
pensionsbolagen de här placeringarna för kunden ifall hen inte gör det på
utsatt tid eller väljer att inte göra det. Det förekommer variationer i de
svenska pensionerna beroende på vilka val man har gjort och då talar man alltså
i det här hänseendet om pensionsfällan, det är felplaceringarna syftar man på. Här
kan det lätt spåra ur igen, märker jag, byråkraten i mig oroar sig för att
någon viktig detalj blir osagd och att jag för läsaren bakom ljuset i min text.
Ska ändå försöka mitt bästa med att förenkla allt.
Man talar också om
pensionsfällan utgående från livssituationer och när det gäller dem är det lätt
att dra paralleller till förhållandena i Finland. Och vilka är då de här
livssituationerna?
Räknar upp några
exempel nedan:
- Man studerar länge
- Jobbar svart
- Är hemma med barn
- Jobbar deltid t.ex. när barnen är små eller när de egna föräldrarna åldras
Det finns en hel del
andra exempel eller fällor man kunde räkna upp, de här är kanske de främsta jag
kommer att tänka på. De två sista exemplen berör oftast kvinnor och är värda
att lyftas fram. Under de senaste åren har man förbättrat pappornas möjlighet
att vara hemma med barnen, men väljer alla att ta vara på den chansen? En del kanske
gör det, men jag undrar hur många som utnyttjar ledigheterna till fullo? Man
kanske ändå ser tiden hemma med små barn mer som mammornas sak. Attityderna släpar
alltid efter. Och det här gäller också kvinnornas. Här behövs mer diskussion
också ur pensionsperspektivet. Och till de här punkterna kommer jag säkert ofta
att återkomma till, så viktiga är de.
Jag har själv trampat
rakt in i pensionsfällan ett antal gånger redan. Jag studerade länge, var hemma
med barnen i flera år och jobbade deltid. Det är lätt att vara efterklok och
fundera på vad jag kunde ha gjort annorlunda. Fastän jag tidigare skrev att vi
tack och lov inte har samma pensionssystem som svenskarna, eftersom jag
upplever det som så främmande och inte förstår mig på det, så kan det ligga
något positivt i att vara tvungen att ta ställning till sin kommande pension. I
Finland behöver ingen egentligen göra det, vi litar på att vi får det vi ska få
– att systemet tar hand om oss. Den här passiva inställningen kanske också
leder till att vi inte bekymrar oss för andra fallgropar. Här kunde vi säkert
lära oss lite av svenskarna. Borde vi ”marknadsföra” pensionsintjäningen som
något annat för att få alla att inse vad följderna med olika avbrott i
yrkeskarriären kan medföra? En ung person förknippar ordet pensionsintjäning med
något svårbegripligt som har med den ännu mycket avlägsna framtiden att göra, medan
ordet placering eller investering med stor sannolikhet är betydligt attraktivare
och lättare att förstå. Termerna borde i vilket fall som helst förklaras i
folkmun och ändras till något som är mer överskådligt, så mycket vågar jag påstå, men
har tyvärr ännu inget konkret förslag att komma med. Ändras inte termerna borde
vi åtminstone klargöra orsakssambanden på ett bättre sätt.
Jävla bra. Ett foto på vardagen som alla tittar på, men egentligen inte ser. Ingåtomtens varmaste hälsningar!
SvaraRaderaTack för uppmuntran!
Radera10 år i Sverige och fattade ej heller hur man skulle göra med pensionen, lät de andra ta hand om den. Även tre år som reseledare utan pension.. ja ja hoppas man vinner på lotto sen nångång. Bra funderingar Petra.
SvaraRaderaTack :) Lönar sig säkert att kolla upp med bolaget som skötte om din pensionsförsäkring då. Det är det säkraste.
RaderaDet kommer nog varje år en kalkylering om hur mycket man tjänat in, både som vanlig och som tjänstepension ;-)
Radera