fredag 26 januari 2018

Ofrivillig eller frivillig förtidspensionering – varierande omständigheter och sammanhang avgör ödet


Strax efter att vi gick in på det nya året stötte jag på två i mitt tycke intressanta meddelanden från pensionsbranschen i både Finland och Sverige. Informationen i nyheterna hänför sig till två separata undersökningar som gjorts i respektive land. Gemensamt är att de båda går in på orsakerna och sambanden till att personer går tidigare i pension. I problemställningen beskriver de trots allt rätt så olika fenomen om vad som kan ligga bakom att man lämnar arbetslivet tidigare än planerat. Det finns kopplingar att se trots att de socialpolitiska perspektiven skiljer sig från varandra, tycker jag. Ämnena är på intet sätt nya eller främmande i samhälleliga debatter men får genom forskningen ändå mer belägg. Eftersom man nu eftersträvar att förlänga yrkeskarriärerna och göra arbetslivet allt mer flexibelt är det naturligt att forskningen riktar sig på de faktorer som bromsar den önskade utvecklingen.  

Enligt undersökningen som Pensionsskyddscentralen gjorde nyligen mångdubblas risken för förtidspensionering på grund av arbetslöshet. I undersökningen granskades över 50-åriga löntagares intentioner inför pensioneringen och tidpunkten för när de går i pension. Inte helt överraskande har de löntagare som drabbas av arbetslöshet betydligt svårare att hållas kvar på arbetsmarknaden till pensionsåldern, i synnerhet de kvinnliga. För långtidsarbetslösa blir möjligheterna allt svagare, och av dessa består ungefär 40% av äldre personer. För relativt många kan pensionsslussen bli ett alternativ då arbetslösheten pågått en längre tid och pensionsåldern närmar sig. 

Intressant nog tycks löntagarna inte ha svårigheter i att noggrant uppskatta när de ämnar pensionera sig. I genomsnitt pensionerar sig löntagarna bara något senare än vad gäller den egna uppskattningen. Kvinnor med höga inkomster ämnar mer sällan fortsätta i arbetslivet efter den egna pensionsåldern utan pensionerar sig oftast vid 63 års ålder, gav undersökningen vid handen.

Vill du läsa undersökningen (på finska) hittar du den här. Forskarna Nivalainen & Järnefelt som har framställt rapporten skriver i slutorden att de utgående från det här resultatet i framtida forskning borde sålla bort den population som upplevt arbetslöshet eller sjukdom för att få en ännu exaktare uppfattning om den planerade pensioneringen vs den förverkligade pensioneringen. Detta utgående från det faktum att just dessa omständigheter förkortar yrkeskarriären.   

Ungefär samtidigt som arbetslöshetens följder på pensioneringen diskuteras i Finland lyfter man i Sverige fram mor- och farföräldrarnas allt större betydelse för barnbarnen och de samband man där kunnat utröna när man studerat vilka orsakerna är för den här målgruppen vad beträffar pensioneringsplanerna. Enligt undersökningen inverkar mor- och farföräldraskapet på att man går tidigare i pension. Familjesituationen och attityderna till att hjälpa yngre generationer är kanske inte de samma längre som för bara tio eller tjugo år tillbaka.

Min goda vän och kollega Katri Halen har i sin pågående doktorsavhandling valt att undersöka i vilken mån äldre personer väljer att fortsätta i arbetslivet bland annat utgående från teorin om avtalsenlighet. Hon har valt att studera hur de privata motiven styr personers vilja att fortsätta jobba längre. Att finnas till för de egna barnen eller barnbarnen baserar ju sig på frivillighet och personliga skäl, som fenomen är de säkert inte några som i samma utsträckning styrs av yttre och strukturella faktorer som arbetslösheten. Det finns väldigt många dimensioner och kombinationer i den här frågan, och det finns hur mycket som helst som ännu är outforskat. Vilka är de dragande krafterna till att man går i pension och vilka är de frånstötande? Jag kommer senare att återkomma till avhandlingen i det skedet den publiceras.

Är de privata skälen alltid ”frivilliga” eller bygger de på andra slags förväntningar? Är realiteterna och förväntningarna varandras rivaler eftersom pensioneringen inte automatiskt betyder latemansdagar på spanska solkusten? För någon kan familjens behov av stöd vara så stort, t.ex. hos ålderstigna föräldrar eller hos barnen, att en tidigare pensionering bara är den enda utvägen. Hos grannen sörjer man att familjen drabbats av en uppsägning i samband med arbetsgivarens samarbetsförhandlingar och någon annanstans har man just fått besked om en obotlig sjukdom. Men dessa är som sagt bara några varianter.