Jag har av lite olika
orsaker gillat att följa med diskussioner och studier om sjukfrånvaro.
Dels beror det på ett yrkesmässigt intresse, dels ett allmänt. Men som alltid
är kanske moraldiskussionerna de som bäst fångar ens uppmärksamhet. Då tänker
jag på den olovliga sjukfrånvaron, att man medvetet fuskar och tar ut lite
extra ledigt utan giltigt skäl. Fusket brukar väcka känslor. På finskt håll
beskrivs fenomenet som rokulipäivä – man stannar hemma från jobbet och tar igen
sig, kanske inte helt oväntat just på måndagar efter veckoslutet. Ordet rokuli
härstammar från ryskans progúĺnyj deń som fritt översatt betyder försummad arbetsdag. Företeelsen
är utan tvivel kulturbunden och avslöjar samtidigt något om våra alkoholvanor.
Både i Finland och Sverige
anmäler man lätt sin granne för att fuska i de här sammanhangen. Folkpensionsanstalten
och Försäkringskassan tar årligen emot tusentals anonyma anmälningar, men fifflet
gäller ju också andra bidrag än sjukdagpengen. Ibland når förskingringen löpsedlarna
som skriker att en massa pengar går förlorade. Men det finns alltid ett motsatt
förhållande kan man trösta sig med, de som jobbar trots att de borde vara
sjukskrivna. I vilken utsträckning de här personerna jämnar ut statistiken, och
jag vet att man inte får tänka så!, känner jag inte till.
Det har säkert inte
gått någon förbi att arbetsgivarna har ett ytterst stort intresse i att hålla sin
sjukfrånvarostatistik i schack. Kostnaderna kan bli ofantliga om inget arbete
görs för att förebygga och stöda personalen då risken för nedsatt
arbetsoförmåga finns. Och risken finns ju där alltid. Men situationerna
varierar, allt kan inte dras över samma kam. En nollstatistik är ju trots allt inte
en realistisk målsättning, vi blir förr eller senare sjuka och av olika orsaker.
Enligt en redogörelse
på FPA:s forskningsblogg
har sjukfrånvaron igen börjat stiga lite. I flera år har trenden varit en annan
och antalet sjukdagar har minskat markant under de senaste tio åren. Men nu
finns en liten förhöjning att se, i synnerhet i den längre sjukfrånvaron. Förändringen
har särskilt berört sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa eller psykiska
störningar. Att just den här kategorin har ökat förklaras med att situationen
ofta är den under högkonjunkturer då sysselsättningen på arbetsmarknaden
förbättras. Orsakerna är till exempel att allt fler personer med en nedsatt
psykisk hälsa kunnat sysselsätta sig under bättre ekonomiska förhållanden, men
att hälsoproblemen syns just i den ökade sjukfrånvaron. En annan orsak är att
man vågar sjukskriva sig när det sker konjunktursvängningar mot det bättre. Man
kanske upplever att risken för att bli arbetslös minskar. Ännu är det för
tidigt att uttala sig om hur utvecklingen blir framöver.
Maskineriet och metoderna
har ökat explosionsartat i den här nischen. Allt för att förbättra
möjligheterna för att hålla arbetstagarna kvar i arbetslivet så länge som
möjligt. Arbetsgivare utvecklar egna, interna program enligt sina individuella
behov och därtill finns det otaliga konsulter av olika slag som erbjuder sina
tjänster för att styra och minimera sjukfrånvaron. Men framförallt utvecklas ju
också stödformerna inom sjukförsäkringen. Den partiella sjukdagpenningen är ett
bra exempel på hur man ökat flexibiliteten och sett till att man kan jobba
deltid efter en längre sjukledighet.
Enligt uppskattningar som
gjorts minskar kostnaderna för sjukdagpenningen på grund av psykisk ohälsa bruttonationalprodukten
med ca 0,3–0,4 procent. Om inget görs för att effektivera mentalvårdsarbetet förväntas
kostnaderna som psykisk ohälsa för med sig stiga. Inget nytt i det här, så har
diskussionen lytt länge. Något måste göras. En tanke i den kommande social- och
hälsovårdsreformen är att mentalvården ska integreras med basservicen i primärvården.
Samtidigt ska samarbetet mellan olika serviceproducenter och aktörer förbättras.
Tröskeln för att få service ska bli låg. Men hur får man producenterna att
samarbeta med varandra för att sålunda styra marknaden till det bättre? Och hur
tar vi hänsyn till att valfriheten med dess kommande alternativ inte kanske är
så enkel att orientera sig igenom för personer med psykiska problem? I teorin kan
vi tänka att lyckas vi med det här så förhindrar vi på lång sikt också allt
fler sjukpensioneringar på psykiska grunder och det är något att eftersträva
eftersom kostnaderna där är ännu tyngre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar