Året börjar lida mot
sitt slut. Det brukar ge upphov till summeringar av olika slag. Vilka var de
stora rubrikerna under året? Var fanns sensationerna? Vad kom oväntat?
En sammanfattning
sätter allting bättre på plats. Tänker jag på början av året så här generellt
kommer jag inte att tänka på just någonting, kommer inte ihåg. Det är
antagligen ganska ovidkommande att jag inte minns, vad spelar det för roll? Det
händer mycket hela tiden verkar det som, men en stor del av det aktuella spolas
också ganska fort bort eller flyter formlöst omkring i det så kallade nyhetsflödet.
Ett jämntjockt Sote till exempel.
Tänker jag på slutåret
blir det typ #meetoo och västmetron som kan plockas fram i mitt kartotek över
det gångna året. Och bättre kommer det väl inte att bli under åren framöver,
med mitt minne alltså. Den inlärda lineära tidsuppfattningen har kanske fått
sig en törn, min tidsuppfattning har alldeles klart fått det. Centralminnet sprakar
gnistor och är överbelastat. Eller är det kanske bara frågan om att kunna sålla
rätt, vad är av betydelse och vad är rent ut sagt avfall i raden händelser vi konstant
blir serverade?
Tänk dig en lek eller
ett spel då du firar nyårsafton på en fest där alla inbjudna ska redogöra för
vad som hände i världen under året. Kostar inget, högst bara lite
pappersmaterial och några pennor. Smäll pappren på bordet och ge alla gäster en
penna var. På pappren har du indelat året med årets alla månader och lämnat
plats för kommentarer därunder.
Ingen får googla, ingen
får kolla i Outlook-kalendern eller använda andra applikationer, ingen får
ringa upp de släktingar som ännu minns något. Här bjuds det alltså inte på några
livlinor eller någon sista utväg. Allt som framställs i spalterna för
kommentarer ska bygga på det egna minnet. Det är spelets regler.
Vill man försöka hålla
elitnivå i spelet ska man endast hänvisa till händelser ute i samhället, men
för att underlätta allas plåga kan man också gå ner på allmogenivå och även
tillåta spelarna att minnas upplevelser i privatlivet. Vad gjorde du i mars
2017? Minns du det?
Vinnaren är utan vidare
den som skrivit ner mest, vilket betyder att kontrollanten onekligen får det jobbigt.
Men då jobbet är gjort får värden åtminstone en hel massa material som underlag
för olika samtal om hen så vill. Senast nu är det dags att dra fram lådvinet om
man inte har gjort det tidigare.
Jag har alltid varit
barnsligt förtjust i det kronologiska. Förenklat: när tog någonting sats och
när blåstes spelet av? Vad hände däremellan? Fortfarande kan man i arbetslivet
ha en massa nonstop-projekt på gång som för alla parter är tämligen
ineffektiva, låter bekant eller hur? Ingen minns längre när man påbörjade
projektet, frågar man runt kan det för någon ha pågått i två, tre år medan
sanningen är fem år. Tidsuppfattningen blir grumligare ju mer tid som förflyter,
så är det bara. Därför tror jag att det alltid är bra med en tillbakablick på
det man har gjort eller en kronologisk indelning av något slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar